celinevanbaalen

Jag har ett jäkla bra liv! Därav den bra känslan. När man klarar av att verkligen leva här och nu så klarar man även att gilla läget på ett sätt som jag tror är sunt. Att gilla läget i fler situationer än vad man brukar leder till mer god energi och ett bättre välmående. GILLA LÄGET gott folk.
Jag har haft en otroligt myisg helg och jag uppskattar de stunder jag får tillsammans med mina närmaste. Gårkvällen spenderades framför tv:n med sorbet, våra hemmagjorda snickers och té. Vi kollade på filmen "tre systrar och en mamma" som vi tyckte passade ypperligt dagen i ära. Idag har det varit resande igen tillbaka till Oslo och i morrn börjar ännu en vecka här. Jag kommer numera bo i kollektivet framöver, om två veckor får jag och stina vårt rum och tills dess hyr jag marcus rum som inte sover här om nätterna.


frulle


Har efter slingningen igår blivit lite blondare + fått en blekt fläck på rumpan på mina tights, ya man. Godnatt!

Vi är fyra personer i mammas och pappas lägenhet, men det känns typ som två. Är man van en stor familj så är man. Ibland kommer jag och tänka på att vi faktiskt är 7 personer i min familj, 7 starka individer som tillsammans bildar den härliga skaran Baalens. Jag är otroligt stolt över mina nära och kära och det är den största skatten jag har.
Igår åkte jag hit till Eskilstuna för att träffa Joëlle, Noa, mamma och även pappa i morgon. Eftersom mamma var på körrep hela förmiddagen så fick systrarna umågs lite ensamma. Vi tog en långpromenad ut på vischan för att kolla in hästarna som Noa gillar så mycket. En fin och riktigt mysig dag har jag haft det. Vi har gjort hemmagjord snickers, kollat på Jamie Cullum DVD:n (härligt härligt men farligt farligt, jag blir KÄR) och nu sitter jag med nyslingat hår och luktar väteklorid. Vi ska snart laga middag tillsammans och dricka lite vin. Det är sådana här stunder som förgyller vardagen, att bara göra det som faller en in. Man behöver tid för att bara slappa, skratta och må tillsammans med de som betyder mest.






drömhus








Nu drog mamma fram någon polsk rakabajsare från frysen, det blir bra detta.

Varför har inte jobbat på barnhage hela tiden jag varit i Norge? Det är ett riktigt härligt jobb tycker jag, dena dagen inte den andra lik. Idag var vi ute på tur till botanisk hage och allt har rullat på riktigt bra. Eftersom jag är på en ny avdelning denna veckan så har jag fullt upp med att lära känna barnen och det går faktiskt ritkigt bra, jag går hem hos de flesta små liv. Att få kramar på jobbet, få dansa, leka och få ett barn att le är ju helt fantastiskt. Jag gillar till och med blöjbytena liksom, så förnöjd är jag.
Denna vecka bor jag hos Johánna, min kära vän som jag lärde känna på mitt förra jobb. Det tråkiga är att hon jobbar kvällar och jag dagar å vi kommer antagligen gå om varandra hela veckan, det får bli att hänga i mitt blivande kollektiv med folket där.


fisk är grejen här i norge. Jag fattert, rågött.


I detta rum bor jag i denna vecka



Hai!


Känner mig glad i kroppen, det känns bra att vara här. Jag vet att jag kan åka iväg och resa när jag vill så det är en stor frihet. Jag kommer stanna i Norge tills jag känner att det är dags att vidga mina vyer. Det är ingen stress, man får ta en sak i taget och jag tror och hoppas att jag kommer komma i underfund med vad jag vill plugga när jag sett mig lite runt i världen. Allt har sin tid. Nu är min tid för att bare må och leva livet, för det är väl vad allt går ut på i slutändan ändå?

En underbart härlig helg! Konserten med Kultiration var helt fantastisk och jag önskar att den varade längre. Eftersom ingen av oss var i festartaget efteråtså tog vi en nattfika innan det var dags för att sova. Lördagen spenderades med vänner, linssoppa och vitlöksbröd. Vi såg på film och myste in på småtimmarna, precis så som jag ville ha det.
Just nu består mitt liv att åka runt varstans. Jag är i Oslo och jobbar, i Arvika och hälsar på vänner och familj, chillar i Göteborg och Eskilstuna. Jag har mitt liv i en väska och gör det jag känner för. Just nu känner jag mig väldigt nöjd med min tillvaro, just för att jag vet att det inte kommer vara för evigt. Snart har jag ett eget rum med mina saker i och vänner som jag bor med, jag längtar efter det! Tills dess så tigger jag sovplats här i Oslo eftersom jag trots allt har ett jobb att sköta.

Vi bodde hos Clara









Tack för denna helg vänner.

Idag har jag jobbat 13 timmar. Det känns ungefär ÖVERALLT. Har druckit två energidrycker, för första gången i mitt liv så jag är ju helt hajpad också. Min dag har bestått av varuplockning, sjungit disneylåtar, och flamsat med Tomas och Johanna. Helt sjukt lång dag och så snart energidrycken har slutat verka så ska jag hoppa i säng.
På fredag blir et roadtrip till Gbg, konsert med kultiration och förhoppningsvis en massa caféhäng och kanske en öl eller två. Det blir fett yao.

Jag har haft en härlig vecka hemma i Arvika. Förutom att jag har varit dretförkyld och ingen ork så har det varit skönt att bara vara hemma och fått hänga med vänner. Klara och Linn flyger snart i väg till andra sidan jordklotet och även julia så man får passa på att hänga så mycket det bara går.
Linn och Klara har tagit körkort och det firades med en roadtrip ut till Julias bush där vi åt god mat, drack rödvin och snackade. Dagen efter tog Jag, Linn och Julia bilen till Sunne (!) för att bredda våra vyer lite. Det blev lunch på ett mysigt ställe och lite dunka plåt, fett med körkort, det ska bara skaffas nu också.
Igår gick jag och pappa på wermlands salonger. Vi hade sjukt trevligt vid vårt partybord och showen var riktigt riktigt bra. Jag satt och var oerhört stolt syster och kusin, vilka talanger!
Snart bär det av till Oslo, en veckas jobb som förhoppningsvis avslutas i Göteoborg och kultirationkonsert.




big daddy

dunka plåt

fryksdalshöjden



förfest med pappa och jazz i bakgrunden


min babe till syster





paket


dancing queen.


disco på dansgolvet

Man kan inte gå hur länge som helst utan tårar. Jag tror inte det i alla fall. Det behövs inget dramtiskt för att få mig att gråta, har det bara gått tillräckligt länge sen förra gången mina ögon fylldes med salta tårar så kommer det förr eller senare. Jag är krasslig, mår inte speciellt bra rent fysiskt, jag saknar min familj, har sett på en bra film, haft ett onödigt tjafs med min bror och är ensam ute i bushen. När jag ska säga till min mamma och pappa att jag saknar dom så kommer såklart gråten. Jag är egentligen inte ledsen, jag är ganska fylld med kärlek men jag är en människa som inte kan ljuga för mig själv. Är jag ledsen visar jag det, är jag arg på någon, säger jag det, och är jag sugen på choklad så äter jag bannemig choklad, det är väl egentligen ganska logiskt. Det är det som är ganska bra med mig. Det som vill komma ut kommer ut i stället för att ligga kvar, ruvas och växa till något större som ingen av oss mår bra av.
Om två timmar kommer min syster hem, då är jag inte längre ensam. På lördag kommer mamma och pappa hem och då ska jag pussa och krama dom tills jag känner mig lite fånig. Snart är förkylningen borta. Snart har jag glömt varför jag först började gråta. Snart kommer jag sitta och spela piano, dricka en kopp varm choklad med grädde i och ta vara på min fina lilla ensamtid som jag har just nu.

Det är så vackert ute. Jag ligger nerbäddad i den lilla soffan i favoritrummet här i huset. Det är fönster åt alla håll så att jag kan ligga och se hur vackert det är idag. De gula löven som blir en vacker kontrast till den ljust blåa himmeln. Jag borde vara ute, jag borde gå ut och gå, men kroppen sviker mig. Huvudet känns tungt som bly och det värker i min kropp. Jag orkar ingenting. Jag orkar inte ens lyfta mig ur soffan för att göra mig en behövande kopp té.
Igår fick jag förfrågan att åka med Ludvig (Joëlles pojkvän) när han skulle flyga. Han läser till pilot och kör ganska ofta här i Arvika för att få ihop flygtimmar. Jag kände mig inte alls sugen först men när de började kalla mig feg och chicken så kunde jag ju inte annat än haka på. Vi drog till Arvika flygplats och svävade över våran lilla stad. Den såg så fin ut i allt det mörka, en liten upplyst oas med kyrkviken som en mörk pupill intill. Vi åkte över lundellsgärdet där jag såg Linns hus och jag tyckte det var sjukt mysigt att puffa fram i mörkret. Min flygrädsla är som bortblåst. Jag har, om möjligt, släppt en gnutta på mitt kontrollbehov och det känns ju otroligt befriande.

Denna helgen ser jag framemot! Jag ska hänga med mami som är hemma i Arvika under helgen och även andra som är och hälsar på. Det är skönt att känna att man kommer hem och bara får träffa de man verkligen vill hänga med utan att gå ut på rajraj. Jag börjar kanske bli gammal eller så tog mârten kål på mig, men ut, det vill jag inte alltså. 
Jag fick veta att jag har säkrat jobb fem veckor framåt och att jag tjänar bättre an vad jag trodde. Det är gött att leve i Oslo i bland. Jag har även fått ett till jobb, lite extra på ICA. Jag tror egentligen inte att jag behöver mer jobb men eftersom jag är en drivkraftig kvinna (ett av de värsta orden jag vet) i min bästa år så bare kör jag på tills jag stupar. Cool man.

Nu blir det popcornhäng framför LOST, här är det ständiga chillkvällar då jag bara njuter. Kollektiv är ju verkligen grejen om man vill träffa mycket folk alltså!

HAHA jag dör lite. Jag brukar inte tabba mig, inte sådär väldigt mycket i alla fall. Men nu har jag gjort det. Det är i och för sig råkul men jag kan inte låta bli att skämmas lite. Jag säger bara en sak. Håll dig ifrån att skriva saker på facebook som man inte vill att alla ska veta. Uh vilken max pärry otur (läs klantarsel).

Jag och Stina har sett våran drömlägenhet förut. Tyvärr blev den alldeles för dyr för vår budget. Vi har två visningar till denna veckan och vi kan bara hoppas på att få napp på någon av dom. Detta börjar ju faktiskt bli lite frustrerande.

Annars rullar livet på. Jag jobbar på och känner mig rätt duktig som faktiskt gör något i stället för att bara chilla hemma i arvika, även fast det är rätt fett det också en tid. Jag skulle kunna dra ut och resa nu om jag ville men jag jobbar fanimej och det känns ganska värt.


Vi har nostalgitrippat med gamla kort från 2007. Det var tider när man bare mådde. Detta, hamnfesten.


ladufest i rinnefors 07


När cider fortfarande var coolt, och gott.


fräne pöjkar. Fredrik drack bacardi breezer, endast.

Det är ansträngande att jobba med 3-6 åringar. Ständiga konflikter som ska lösas och barn som är (seriöst) överallt! jag jobbar på och gillar läget och tycker ändå att det är kul att gå på jobbet så jag ska inte klaga.
Eftersom alla här i kollektivet var så trötta och sega så tvingade vi oss ut på en måndagsöl så vi inte bara degar framför tv:n. Lost är ju en serie som vi plöjer genom till punkt och pricka så det har blivit ett antal timmar här i soffan (där jag i skrivande stund såklart sitter). Efter ett par timmar på café sör och prat om bra barnprogram är vi åter tillbaka i mitt favoritkollektiv där jag gärna skulle bott om det fanns plats.
Livet känns bra förutom att vi måste leta boende, i början var det kul men nu när det börjar bli kris är det bara jobbigt. MEN det löser sig alltid, det måste ju det helt enkelt.

Mârten var kul, det barkade, precis som det ska göra och jag är glad att jag bara var ute en dag. Många skratt fick jag där trasiga kryckor och stoppskyltar var inblandade.


Hai!

Åt helvete med den perfekta lägenheten. Klantarselcélinevanbaalen var inte så noga med att kolla när man fick flytta in i lägenheten som vi fick. Så när jag och Stina idag satt i våran hyresvärds vardagsrum och skulle skriva kontrakt så märkte vi att lägenheten är ledig from 1:a Januari 2011. Fett yao. Big mistake. Fy helvete vad pinsamt och fy helvete vad jag kände mig dum. Men men, lägenheter finns det massor av i Oslo och jag tänker minsann köra på med mitt "allt har en mening"-tjat och bara leta vidare.
Ikväll kom jag och Stina hem till Arvika. Vi möttes direkt av finmusik från en av raggarbilarna, något med kuken i fittan och en trallvänlig refräng med ett catchigt beat i bakgrunden. Igenkännandets glädje strömmade emot mig. Home sweet home. Eftersom man blivit lite till åren och därför inte tänker vara bakfull och trött imorgon när det är shopping av brända mandlar, vantar, 10-pack strumpor och kokosbollar så hade vi en hederlig tjejkväll hemma hos Agnes med sällskapsspel och vin. Jag känner inte alls för att härja runt i stan när jag mer känner mig som en nattvandrare som går med reflexväst och volontärjobbar för missionkyrkan. Nej, imorrn köttar vi med wermlands salonger som en fin uppvärmning och sedan brakkalas hos Ican. Det ser jag framemot.
Jag brukade gilla att vara själv. Jag trivdes av att vara själv och det kan jag göra ibland nu också, men att komma hem till ett stort, mörkt och kallt hus i en regning skog, själv, är inte så pärry. Så jag ligger nu i mammas och pappas dubbelsäng och längtar efter min stora familj, jag längtar till och med lite efter pappas snarkningar. Ensamt är vad det är, men klockan är mycket och jag är för trött för att åma mig för det så jag släcker lampan, stänger igen ögonen och vaknar som en ny människa istället. Godnatt.