celinevanbaalen

Nedräkning. I morgon är det i morgon tills jag åker HEM! Fatta vad gött det ska bli. Det blir två festkvällar, 75-årskalas, fika på sunday, hänga hemma i bushen med familjen och bare må så bra jag kan. Helt otroligt skönt och helt otroligt vad man kan längta så mycket.

Ritz på fredag och tiki på lördag bliir.

Syns snart älskade hemma i Arvika!

Om jag inte hade haft några hämningar skulle jag skrivit upp allt som sker här i lorten/näcken. Jag har åtskilliga citat i mitt huvud som jag gärna skulle skrivit upp om det inte vore för att jag blivit förbjuden och för att jag vill ha någon värdighet kvar.
Det är mycket man får stå ut med när man bor fyra tjejer på 46 kvadratmeter. Vi snackar pms med omättat sötsug, grinigt humör och tampongbrist som följd. Saker ÖVERALLT, snikande i annans mat (jag vet att någon tagit av min fil), fnittriga kvällar och tjejsnack. Jag har aldrig bott så provisoriskt som jag gör nu, jag har aldrig bott så trångt och jag har defentivt aldrig skrattat lika mycket som jag gör nu för tiden. I kväll har jag, Lina och Klara varit hemma och fredagskosat oss med så ska det låta, skavlan, chips och choklad. Vi fick se en favorit i repris, Klaras danstolkning till låten lucky look. HEELT underbart om jag får säga mitt. Summering av kvällen måste vara att magen inte blir mindre svullen ju mer man äter och att jag och Klara behöver oss en varsin man. Nu ska jag sova och förhoppningsvis vakna upp som en utvilad och glad människa. Kos dere i helgen!

Jag är kär. Om han ändå vore på riktigt.

 

 

d.s.

Jag och Lina har hängardag tillsammans. Eftersom Lina har gått och blivit sjuk så är vi båda två hemma från jobbet idag. Hon ligger i soffan med sin laptop i knäet och dr Phil på tv:n, jag har dragit ihop fåtöljerna till en provisorisk säng och har också en dator nära till hands. Min mage mår bra, min kropp känner sig mörbultad efter två dagars stillsasittande. Min mage mår fint men nu när jag varit hemma och känt efter hur resten av kroppen mår, har jag insett att ena sidan av nacken och axeln gör så innihelvete ont. Det är inte bra att vara hemma för mycket, kroppen hinner slappna av som aldrig förr och den får ont på ställen man inte visste att det gjorde ont i. Jag kurerar mig med smärtstillande och vetekudde men inget verkar hjälpa. Otroligt störande eftersom det strålar smärta upp i huvudet som ger mig huvudvärk.

Min favoritfilm just nu måste vara Into the wild. Jag har sett på den med Lina nyss, den är så vacker, så riktigt på något sätt. Jag blir otroligt inspirerad av att göra det jag vill med mitt liv. Jag ska förverkliga saker som annars bara varit en dröm. Jag ska göra det.

Hard Sun- Eddie Wedder

God sallad till lunch. Glass till efterrätt.


Ensam är inte stark. Lina är sjukling hon också och vi kan det där med att chilla stadigt tillsammans.

I dag har jag tid till allt möjligt. Men jag väljer att bara slappa. I dag kan jag ju blogga som aldrig förr, jag hinner lägga upp bilder som är tagna samma dag! Nu får ni se hur min stressiga vardag ser ut, dagens outfit osv. Mina fans måste älska det, right?


Hänger allmänt, kul!

Vem behöver smink?


Dagens outfit: Kör i dag på min lite mera oversize stil, avslappnat och riktigt snyggt, grått är färgen just nu.

Klara har fått en ny slakkelinedress.

Hon säger farväl till sin gamla som ska säljas (!)


Provar brorsans och inser att en skönhet klär i allt

Magkatarr är aldrig fränt. Jag kan tro att jag är en partyprincess som kan äta och dricka vad jag vill när jag vill, jobba för mycket och allmänt drita i att ta hand om mig. Eftersom jag inte har en mage av stål så slår det alltid tillbaka när jag inte skött mig. Det behöver inte vara så att jag missköter mig över det normala och det är det som suger. I går spydde jag på jobbet (dock inte in public i själva butiken, hade ju varit en roligare historia om inte annat) och fick snällt gå hem igen efter en timmas tarvligt jobb. Gårdagen bestod av att sova och dricka coca cola. I dag mår jag prima efter omständigheterna. Att få ligga hemma framför tv:n, gå upp klockan 11 och ha lägenheten för sig själv är ju lyx i sig! Jag behövde nog bara ta det lite lugnt en stund, sömn är en bristvara i mitt liv.

Om du var här mamma. Då skulle du klappa mig på pannan. Du skulle göra ditt hemmagjorda mos som jag alltid är sugen på när jag är sjuk. Du skulle passa upp på mig utan att vara mjäkig. Du är en otrolig människa mamma, jag undrar i bland om du vet det själv. Vi är egentligen ganska olika, du och jag, mamma. Jag tar mer plats, mer yvig i både humör och handlingar. Du är en oerhört bra lyssnare och du känner av hur personer mår utan att behöva prata med dom. Många gånger har du funnit ut att jag haft något på hjärtat även fast jag försökt dölja det. Det vi har gemensamt måste vara våran brist på att dölja känslor. Vi gråter när vi är ledsna, skriker när vi är förbannade och skrattar när vi är glada. Så många gånger jag sett dig skratta så att du gråter eller vice versa. Vi är heller inte helt olika till utseendet. Jag har hela min barndom blivit kallad "lillkarin" och mamma har direkt sagt "men gud så hemskt. stackars dig Céline". Det är inte alls synd om mig, du är vacker som en dag mamma och jag har alltid tyckt om att höra att jag lär likt dig. Som jag redan har nämnt (i går) så kan jag inte annat än vara imponerad över ditt otroliga jobb som mamma och fru. Du är en av de viktigaste förebilderna i mitt liv och det kommer du alltid att vara.

Hänger allmänt. Efter en god grönsakssoppa á la Klara Hägglund och nostalgitripp med kort känner jag mig nöjd och färdig med vecka 11 och redo för nästkommande. Jag har jobbat på SATS hela helgen, festat, fikat och storstädat. Maya och Petter har varit på besök och det är fascinerande hur många man kan vara i våran lägenhet utan att det känns jobbigt, bare mys. Festen i går var en höjdare, jag har inte skrattat så mycket på länge. Jag, Linn och Lina styrde för fullt. Höjdpunkterna under kvällen var Linns felsägning "fis & love" och Linas freeze. Vi åkte tillsammans hem, åt oerhört mycket fyllekäk och hoppade sedan nöjd och belåten upp på loftet och sov gott hela natten.

Denna veckan har det inte hänt mycket på någon front. Jag går upp på morgonen, äter, går till jobbet, jobbar, äter, jobbar lite till, går hem, sover, äter och går sedan och lägger mig. Jag känner inte för att göra något annat heller. I bland är det skönt att BARE VARE, ingen stress och inga krav utan bara ren och skär återhämtning från resan och förkylningen som spökar i mig.

Det klickar i mina öron. När jag blir förkyld så sätter sig det alltid i öronen. Det blir kletigt och slutar rätt ofta i en öroninflammation. Jag gör så ofta tryckutjämning så att jag nu kan göra det utan att hålla för näsan, klick klick säger det så har man kletat upp allt vax mot öronväggarna så att det finns plats till lite mer. Ja, nu var det egentligen inte alls detta jag ville blogga om men när inspirationen kommer är det ju en skam att inte ta vara på den.

"Men du har ju haft semester, du måste ju vara riktigt utvilad". Hell no! Jag känner mig tröttare än någosin, två nätter nästan helt utan sömn, 1000 intryck att bearbeta, tankar och längtan tillbaka som snurrar i mitt huvud. Jag är helt slut. Så här tradigt har det aldrig varit att komma hem från någonting. Att få göra som man vill, inga rutiner, inga måsten och ingen stress är något jag verkligen har vant mig vid under den vecka jag vistats i söder. Jag och Linn har haft det fantastiskt bra, våran första riktiga semester som hårt arbetande. Det fick mig att känna mig otroligt vuxen och på allt detta är jag ju inte längre en ungdom. Jag är 20 år och är officiellt vuxen, fett eller bara tradigt (nytt favoritord som använts flitigt under semestern. Det är mycket jag vill skriva, jag skulle vilja skriva in allt som jag skrivit i min dagbok men det blir så mycket så det orkar jag inte. En summering är att jag har njutit fullt ut, hela tiden. Vi har ätit och druckit gott, gjort det som fallit oss in, träffat härliga människor, solat och badat i det stora blå. Jag ska bo i ett varmt land någon gång, det vet jag nu efter denna resa.

Hinner inte skriva mycket men en liten snabbis kan jag inte lata bli. Fy fan vad det är härligt här!!! Jag vill inte hem. Tapas och vin under kvällen och chill pa rummet med drinkar. Vi lever livet här och bara softar hela dagarna. Jag har träffat människor här nere som jobbar här och jag ska säga att jag blir riktigt sugen pa att jbba utomlands. Hoppas pa lite mer sol i morgon, annars är allt annat perfekt! Läste nyss gratulationer pa facebook och blev glad, snart blir det sängen istället för utgang eftersom linn är lite partypooper (jag klandrar henne inte dock eftersom jag ocksa känner mig riktigt trött egentligen)

Puss pa er alla där hemma i äckelkylan

Om 80 minuter börjar min och Linns resa. Tåget som ska ta oss till stockholm går om inte alltför länge och jag känner mig redo för avfärd. Det känns lite konstigt att man ska åka i väg, jag tycker ju att det är semester och lyx bara av att få komma hem till Arvika och familjen. I går hade vi 20-års kalas för mig och 2-års kalas för Noa. Det blev hemmagjord pizza, tacopaj och trattkantarellpaj med en stor sallad till. Alla min kusiner var samlade och jag börjar förstå varför jag har god hand med barn, jag har ju bara en kusin som är äldre än mig, Malin. Lite senare på kvällen kom även Fredrik, Pettson, Linn och Sandra förbi och drack lite vin. Fridlund och Pettson höll partyt i gång och bestämde sig för att sova över på soffan. Väldigt mysigt att ni kom och firade mig, det uppskattade jag stort!

Än en gång förundrat över hur vackert det kan vara. Här hemma i bushen ligger snön som ett TJOCKT täcke över det tysta landskapet. Det är så mycket snö att världen till och med känns lite mindre, trädgården syns inte och den lilla grusvägen döljs av höga vallar. Det är helt klart ute och jag bestämde mig för att gå upp tidigt och ta en tur på skidspåret vi har i skogen precis utanför dörren. Eftersom temperaturen ligger nere på -20 grader så avvaktar jag lite för att inte förfrysa såhär på morgonkvisten. Nu har jag käkat frukost tillsammans med mamma, pappa och Noa. Det blev hemmabakat bröd, ägg och té. I går kväll slängde mamma ut pappa från sovrummet eftersom han snarkar så fruktansvärt (det blir tydligen inte bättre av att han har en ihärdig bihålsinflammation), så jag fick sova med mamma och Noa i dubbelsängen. Såhär bra har jag inte sovit på länge. De få gånger jag vaknade låg jag en stund och tittade på min underbart söta lillasyster som såg så fridfull ut där hon låg och sov. Min semester har redan börjat och den kunde inte komma mer lägligt, lycka!

Jag är lycklig, pirrig, orolig och stel. Det är möe nu. I morgon åker jag hem till Arvika. Skönt att få komma hem och fixa innan det bär av mot sydligare bredder. Om fyra dagar kommer jag vara iförd bikini, chilla i en solstol med en bra bok och solbrillorna på huvudet. Jag kommer smutta på en avsvalkande drink, bränna mig på min glåmiga vinterhud och jag kommer njuta. Njuta som fan. Klarar jag flygresan klarar jag allt, lite så känner jag. Det kommer bli en intressant tid i luften tillsammans med Linn som inte har ett  så lugnade intryck som jag kanske behöver. Jag är livrädd för att flyga, jag är rädd för att få ångest och slås av panik, jag är rädd för att spy, jag är rädd för att dö. Linn är kanske inte lika livrädd som mig men hon är en jävel på att ställa tusen frågor i stil med; Varför låter motorn så konstigt? Sitter inte vingen lite löst? Varför har inte jag någon flytväst under min stol? Inte speciellt lugnande för ett nervvrak som jag. MEN vi kommer nog skratta åt varandra, åt situationen när jag sitter likblek i ansiktet och en hopbiten min och Linn som oroligt tittar runt efter eventuella brister på planet. Det här blir KUL! (mindre kul att när jag i skrivande stund får hjärtklappning och handsvett av bara tanken på att sitta i ett trångt plan 10 000 meter över den betryggande marken).