celinevanbaalen

Äntligen Jul! Det är helt otroligt vad jag har blivit pepp på jul de senaste åren. Julklappshysterin har lagt sig, jag blir nöjd bara jag får min årliga tidning i julstrumpan på morgonen, hela familjen är samlad i ett pyntat Hagalund och det är råkallt ute. Precis så som en fin jul ska vara.
I morgon börjar dagen med julfrukost här hemma. Mormor och morfar och Bomma kommer över och tillsammans blir det julskinka och julgröt. Sedan repar jag Mirja och Joëlle inför kyrkspelningen (kl 22.00 i högeruds kyrka). Vid tretiden går vi upp till bomma för julklappsöppning, middag och häng i soffan med glögg. Spelning och sedan äta rester hemma hos oss med ett glas rött. Min julafton, ganska planerad men ändå avslappnad och framför allt, lång!
Idag har de sista klapparna slagits in, vi har pyntat granen till något prideliknande, glittrig sak och julsångerna har gått varma.
Jag önskar er alla en riktigt god jul, en slapp, härlig, chill jul då man känner att livet lever med dig, inte mot dig. Då du njuter av att vara med din familj, trots att det kanske blir gräl, någon i familjen blir överstressad och julskinkan blir bränd. Julen må vara otroligt överskattad men om man lär sig att finna sin egen mening med att fira den så är det sjukt värt. Jag har funnit min mening, kärlek, gemenskap,mat, glögg och musik.

Gött häng. Det är sånt jag driver med om kvällarna. Igår var det mysigaste middagen som mirja och marcus bjöd på eftersom marcus fyller år idag. Det blev treärätters, först ut laxtoast med avocado, rödlök och citron. Till middagen fick vi fylld aubergin med hembakt bröd och till sist någon slags citronpaj med hemmagjord maräng på toppen. Helt sjukt gott. Vin serverades till maten och till kaffet fick alla en stänkare baileys. Marcus vet hur man ska fira föedelsedag han. Hela kollektivet var med och vi koste oss skikkelig tillsammans. Idag kom alla på att vi var hungriga samtidigt så i stället för att laga sju egna middagar fick det bli en gemensam taco-onsdag. Så efter hemmaträning med mirja pch städning har det var häng ute i vardagsrummet där alla ätit sig mätta och belåtna och suttit och pratat tills folk varit tvungna att gå och lägga sig. jag säger då bara det, sätter du en gång in din fot i detta kollektiv, så är det fanimej inte lätt att komma ut.

Läser igenom detta ihopslängda inlägg och inser med ens att det typ bara handlar om mat och kollektiv.. FETT.

Bullmamma är nog min grej. Idag har jag och barnen bakat lussekatter, eller rättare sagt, jag har bakat lussekatter och barnen har gjort degklumpar med russin och snor. Typ. Det blev gott. Imorrn ska vi bjuda på allt det goda till deras föräldrar och resten av barnhagen som kommer och lussar för oss.
Efter jobbet har jag och min roomie Jocke styrt stan. Det blev kavelshopping på clas ohlson och en stor schleten tröja för min del. Jocke som är lite mer fashion drog till med en råsnygg kavaj och duntofflor, myzigt.
Imorrn är det dags för julbord på mitt jobb. För er som inte har varit med om något norskt julbord kan jag berätta att det är crazy. Det är årets höjdpunkt och norskarna super värre än finnar, gör bort sig och säger fel saker till fel personer, typ chefen. Det är otroligt underhållande och jag hoppas på att få se en skandal eller två innan jag bestämmer mig för att det blir för mycket för lilla beskedliga mig, och går hem. Jag förväntar mig inget men hoppas ju på att folket släpper lös, då blir det ju inte tråkigt i alla fall.


Min pärla

Inte min dag idag. I någon slags dimma har jag masat runt som en vandrande vålnad. Antagligen alldeles för mycket i huvudet och alldeles för lite sömn. Det är så lätt att börja överanalysera, man ska inte börja gräva i varför man inte mår på topp. Lite sömn kan göra den mest överenergiska människan depp. Jag har lärt mig av min kära vän Klara att det oftast inte är mer än sömn och föda som behövs för att man ska må bättre, visst det kan man väl lista ut men man vill gärna tycka lite mer synd om sig själv än vad som behövs. Jag hade bestämt mig för att gå hem, krypa ner i sängen och tycka synd om mig själv men det skets sig ju direkt när man möts av Mirja, Lina, Johanna och Stina som alla ger mig en kram. Efter att ha kollat på dreamgirls och chillat stadigt i soffan mår jag nu mycket bättre, Keith Jarett lugnar ner mig inför en behövlig natts sömn. Veckan är i gång och snart är det helg, svälj.


Linn och Klara, livsnjutarna. Ni saknas systrar