celinevanbaalen

Åt helvete med den perfekta lägenheten. Klantarselcélinevanbaalen var inte så noga med att kolla när man fick flytta in i lägenheten som vi fick. Så när jag och Stina idag satt i våran hyresvärds vardagsrum och skulle skriva kontrakt så märkte vi att lägenheten är ledig from 1:a Januari 2011. Fett yao. Big mistake. Fy helvete vad pinsamt och fy helvete vad jag kände mig dum. Men men, lägenheter finns det massor av i Oslo och jag tänker minsann köra på med mitt "allt har en mening"-tjat och bara leta vidare.
Ikväll kom jag och Stina hem till Arvika. Vi möttes direkt av finmusik från en av raggarbilarna, något med kuken i fittan och en trallvänlig refräng med ett catchigt beat i bakgrunden. Igenkännandets glädje strömmade emot mig. Home sweet home. Eftersom man blivit lite till åren och därför inte tänker vara bakfull och trött imorgon när det är shopping av brända mandlar, vantar, 10-pack strumpor och kokosbollar så hade vi en hederlig tjejkväll hemma hos Agnes med sällskapsspel och vin. Jag känner inte alls för att härja runt i stan när jag mer känner mig som en nattvandrare som går med reflexväst och volontärjobbar för missionkyrkan. Nej, imorrn köttar vi med wermlands salonger som en fin uppvärmning och sedan brakkalas hos Ican. Det ser jag framemot.
Jag brukade gilla att vara själv. Jag trivdes av att vara själv och det kan jag göra ibland nu också, men att komma hem till ett stort, mörkt och kallt hus i en regning skog, själv, är inte så pärry. Så jag ligger nu i mammas och pappas dubbelsäng och längtar efter min stora familj, jag längtar till och med lite efter pappas snarkningar. Ensamt är vad det är, men klockan är mycket och jag är för trött för att åma mig för det så jag släcker lampan, stänger igen ögonen och vaknar som en ny människa istället. Godnatt.