celinevanbaalen

Än en gång förundrat över hur vackert det kan vara. Här hemma i bushen ligger snön som ett TJOCKT täcke över det tysta landskapet. Det är så mycket snö att världen till och med känns lite mindre, trädgården syns inte och den lilla grusvägen döljs av höga vallar. Det är helt klart ute och jag bestämde mig för att gå upp tidigt och ta en tur på skidspåret vi har i skogen precis utanför dörren. Eftersom temperaturen ligger nere på -20 grader så avvaktar jag lite för att inte förfrysa såhär på morgonkvisten. Nu har jag käkat frukost tillsammans med mamma, pappa och Noa. Det blev hemmabakat bröd, ägg och té. I går kväll slängde mamma ut pappa från sovrummet eftersom han snarkar så fruktansvärt (det blir tydligen inte bättre av att han har en ihärdig bihålsinflammation), så jag fick sova med mamma och Noa i dubbelsängen. Såhär bra har jag inte sovit på länge. De få gånger jag vaknade låg jag en stund och tittade på min underbart söta lillasyster som såg så fridfull ut där hon låg och sov. Min semester har redan börjat och den kunde inte komma mer lägligt, lycka!