celinevanbaalen

Jag är lycklig, pirrig, orolig och stel. Det är möe nu. I morgon åker jag hem till Arvika. Skönt att få komma hem och fixa innan det bär av mot sydligare bredder. Om fyra dagar kommer jag vara iförd bikini, chilla i en solstol med en bra bok och solbrillorna på huvudet. Jag kommer smutta på en avsvalkande drink, bränna mig på min glåmiga vinterhud och jag kommer njuta. Njuta som fan. Klarar jag flygresan klarar jag allt, lite så känner jag. Det kommer bli en intressant tid i luften tillsammans med Linn som inte har ett  så lugnade intryck som jag kanske behöver. Jag är livrädd för att flyga, jag är rädd för att få ångest och slås av panik, jag är rädd för att spy, jag är rädd för att dö. Linn är kanske inte lika livrädd som mig men hon är en jävel på att ställa tusen frågor i stil med; Varför låter motorn så konstigt? Sitter inte vingen lite löst? Varför har inte jag någon flytväst under min stol? Inte speciellt lugnande för ett nervvrak som jag. MEN vi kommer nog skratta åt varandra, åt situationen när jag sitter likblek i ansiktet och en hopbiten min och Linn som oroligt tittar runt efter eventuella brister på planet. Det här blir KUL! (mindre kul att när jag i skrivande stund får hjärtklappning och handsvett av bara tanken på att sitta i ett trångt plan 10 000 meter över den betryggande marken).