celinevanbaalen

Jag är fortfarande trött. Men jag känner mig bättre inombords idag än vad jag gjorde igår. Från att ha haft den bästa resan ever till att landa i Arvika där mycket har blivit annorlunda, till att festa, till att åka hit till E-tuna, kanske har varit lite för mycket. Jag måste ta ett djupt andetag, komma in i vardagen och bara landa. Efter en dag på stan med mamma, häng med Noa och träning känner jag mig nu fridfull i kropp och själ. Nu är jag i Sverige igen, nu har allt kommit ikapp som inte kom med samma flyg som jag, nu känns det bra igen. Klart att jag saknar flådiga stränder och 30-40 gradig värme, men nu ska jag gilla läget som är och det kommer bli bra detta. I morgon blir det en dagstur till sthlm som ligger en timme härifrån, jag ska träffa lite vänner och förhoppningsvis köpa ett par skor (nej mitt shoppingsug är inte helt stillat efter USA).
Pappa lagade en god sallad till middag, Noa är nybadad och världens sötaste och mamma har blivit antagen till en fet kör, det går bra nu.
Problemet med mig är att jag oroar mig för andra. Jag vill finnas där för de jag tycker om. Jag vill vara här men jag vill också vara i Arvika med Joëlle och Nicolas, för jag vet att de skulle må bra av det. MEN man kan inte vara överallt samtidigt och jag får helt enkelt ta en sak i taget, så är det med det.







Noa vill åt smöret