En dag hemma.
I dag spydde jag på väg till jobbet. Ett illamående som började i går slutade i en liten pizza på asfalten i morse. Så i dag har jag bara varit hemma och slappat. Helt sjukt trött och seg men endast två dagar på jobb och sedan hem till studentfirande och 70-års kalas.
Studenten förra året var en mycket blandad upplevelse känslomässigt. Jag var inte lycklig under min student. Jag njöt inte av att ta studenten. Visst jag hade kul men jag släppte inte loss, jag kände mig inte så där gråtfärdigt lycklig och fri som jag föreställt mig att det skulle kännas. När jag sprang ut i rasthallen på solbergaskolan, såg familj och vänner så var jag mest tom. Jag hade så mycket annat runt omkring som gjorde att jag inte njöt i fulla drag. Det livet som jag levde då är som bortblåst och jag kan inte förstå att det bara var ett år sedan det såg ut som det gjorde, men jag kan samtidigt inte förstå att det redan gått ett år sedan jag stod med mössan på huvudet och betygena i handen. Hjälp jag börjar bli gammal.
Agnes sitter hemma hos mig nu. Vi har pratat i massor och kör nu vännermaraton. Jag är så glad att jag har min barndomsvän här i Oslo så att jag får träffa henne oftare. A+C, remember Agnes?
Balen var en höjdpunkt under studenten. Här står jag och Maya utanför timmy´s med nedlortade klänningar och mätta efter en varsin hamburgare (som om trerätters inte skulle räcka). Vi hade en bra kväll då.
Saknar mitt slitna blonda hår. Saknar min Maya (som jag får träffa alldeles snart!)
Studenten förra året var en mycket blandad upplevelse känslomässigt. Jag var inte lycklig under min student. Jag njöt inte av att ta studenten. Visst jag hade kul men jag släppte inte loss, jag kände mig inte så där gråtfärdigt lycklig och fri som jag föreställt mig att det skulle kännas. När jag sprang ut i rasthallen på solbergaskolan, såg familj och vänner så var jag mest tom. Jag hade så mycket annat runt omkring som gjorde att jag inte njöt i fulla drag. Det livet som jag levde då är som bortblåst och jag kan inte förstå att det bara var ett år sedan det såg ut som det gjorde, men jag kan samtidigt inte förstå att det redan gått ett år sedan jag stod med mössan på huvudet och betygena i handen. Hjälp jag börjar bli gammal.
Agnes sitter hemma hos mig nu. Vi har pratat i massor och kör nu vännermaraton. Jag är så glad att jag har min barndomsvän här i Oslo så att jag får träffa henne oftare. A+C, remember Agnes?
Balen var en höjdpunkt under studenten. Här står jag och Maya utanför timmy´s med nedlortade klänningar och mätta efter en varsin hamburgare (som om trerätters inte skulle räcka). Vi hade en bra kväll då.
Saknar mitt slitna blonda hår. Saknar min Maya (som jag får träffa alldeles snart!)
Kommentarer
Postat av: Elin
Shit.. jag har funderat och förskt knåpa ihop en text som den ovan. Jag kände exakt likadant kring min student, jag kände mig också tom och så jäkla INTE lycklig i mitt liv då, så man kunde inte njuta fullt ut av studenten.
har haft sån ångest inför årets student, för på ett sätt skulle jag vilja ha tagit studenten i år för att kunna njuta dubbelt av det..
Bra skrivet, Celine! Hoppas allt är bra med dig, vi ses snart in the city va?! :D
Trackback
