underbara barn

Vad är grejen med barn? Varför får man lika pipig röst varje gång man ska säga något till dom? Varför vill man bära dom hela tiden? Varför gör man fåniga grimarser och gör allt för att få dom att skratta? För att vi älskar dom såklart! Jag hade min första dag på miniSATS i dag och jag är verkligen glad för att jag har fått ett sådant härligt extrajobb. Barn ljuger inte, dom säger var de tycker om saker och ting och de gömmer inte sina känslor. När man får en liten flicka på 1,5 år att sluta gråta och i stället börja skratta, blir man helt varm i kroppen. Visst det är inte bara en dans på rosor med de små liven. När fyra pojkar i åldrarna 4-7 år börjar ha bollkrig i bollhavet och kastar stenhårda bollar på varandra och ingen lyssnar på när man säger till dom, då är det klart att man blir lite frustrerad. 
Det var en härlig lördag i går. Jag och Linn gick upp lagomt tidigt, åt frukost och gjorde oss sedan i ordning för att dra till Sandvika. Jag gick runt i affärer, shoppade lite och Linn jobbade där på BIT. Jag köpte en stentvättad oversize tröja från h&m och ett ljusrosa linne från urban. Efter en BITlunch med Linn och Anja, som jobbar på en kläddaffär där,  åkte jag in till stan igen. Jag och Lina gick på en snabbträning innan det var dags att göra i ordning sig för kvällens bravader. Vi pimplade vin och chillade här hemma tillsammans med Linnea och Helena för att sedan gå vidare på inflyttningsfest hos Fabian och Ola. Vi hängde där ett tag men som alltid vill folk dra ut på byn så jag tänkte att man kunde ta följe hemåt. Det slutar dock med att Ola drar med mig och Linn till ett ställe vid youngstorget där det bjöds på brasilianska drinkar och levande musik. Det kändes plötsligt som om man var i ett annat land eftersom 90% av folket som var där pratade spanska. Riktigt härlig stämning. Jag kom hem vid fyratiden i morse och gick upp 08.50 för att gå till SATS. Just nu är jag inte så trött men det kommer definitivt bli en pärs att gå upp i morrn. 
Favoritmoment i går måste vara när jag, Ola och Linn sjöng julsånger. Vilken känsla! Vi stod över youngtorget, blickade ut över det och sjöng så att stämbanden blev skrovliga. Det måste varit otroligt vackert. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0