r.i.p. macen
Klara är en klant och har tappat min dator i golvet. Jag är inte bitter men lite ledsen i ögat. Vi ska fixa den i morrn när jag har krafter till det och Klara vaknat upp ur sin bakisdvala. Jag älskar dig Klara, verkligen, men RÖR FÖR FAN INTE MIN DATOR IGEN! Prutt.
Jag och Linn hade en mysig bakisdag med både sushi, animerad film och sedan middag på Tullins. Det blev feta burgare, öl och prat om framtiden. När vi sedan skulle hem så orkade vi inte gå av trikken och fortsatte till slutstationen Kjelsås. Vi trodde att trikken bara skulle vända och åka tillbaka men det visade sig att den skulle åka och parkera för kvällen så vi fick snällt invänta nästa trikk för att sedan komma hem till sjuklina. Hon har varit spysjuk och är fortfarande schletnast i kollektivet (Klara kommer på en tapper 2:a plats).
Det är andra advent i dag och det firas med julkalender, glögg och pepparkaksdeg. Egentligen var det meningen att vi skulle göra pepparkakor men ingen av oss orkar dra i gång det projektet så vi kör med gaffel och först till kvarn på degen.
Jag och Linn pratade om en massa intressanta saker. Funderingar om det som komma skall.
Tänk på alla de människor som finns där ute som du fortfarande inte känner, vad många band som ännu inte knutits. Relationer som ännu inte existerar men som kommer bli dina viktigaste i ditt liv. Och alla de relationer som varit så självklara och som inte längre är så viktiga. Det märktes redan när man gick ur mellanstadiet och började högstadiet och klassen som gått tillsammans i sju år splittrades. Det är inte många av de tjugo personer som jag gick tillsammans med som jag fortfarande har kontakt med. Det är konstigt det där. Relationer kommer och går och det är egentligen inget konstigt i det men när man börjar prata om det så undrar man; Hur blev det såhär? När slutade man höra av sig till en person? När blev en stark kompisrelation bara ett hej på stan?
Jag kan nu, i detta skede av livet, känna att vissa band stärks medan andra försvagas. Det låter kanske trist och lite hemskt men det är bara så det är. De som verkligen betyder något kommer finnas kvar, de bandet kommer bara växa sig tjockare och starkare ju längre tiden går. Stå fast vid dom som ger dig den kärlek du behöver och där du känner ömsesidig kärlek. Det finns ingen idé att stanna kvar vid något som tär och som bara tar massa onödig energi.
Nu ska jag återgå till adventmys. Oslo gospel choir sjunger för oss och vi spånar på en efterrätt som vi ska göra. Glass som blivit mjuk för att den mixats, pepparkaksdegsbitar och skumtomtar i, toppat med chokladsås. KÖTTAT!
Kommentarer
Trackback
