celinevanbaalen

I bland behöver man bara få gråta. Många bäckar små bildar stor å. Vi går runt och irriterar oss på små saker, blir ledsen för en annan och undrar på det tredje. Inte konstigt att man mår rava i bland. Jag har festat rätt mycket den senaste tiden och nu säger min känsliga lilla mage i från. Jag känner mig lätt uppgiven och undrar varför jag får ont i magen igen och varför ångesten smyger sig på titt som tätt. Jag blir så ledsen för att min kropp inte mår bra när jag egentligen känner mig ganska glad och nöjd med tillvaron. Det är många små faktorer som gör att min kropp säger i från och det behövs inte mycket för att det ska bli bättre. Det första är att ha en bra inställning, jag blir gärna väldigt ledsen när jag får "stress & orossymptom" som jag har haft tidigare och tänker att det är världens grej, när det kanske inte är alls mycket som är "fel". Det kanske är för lite sömn, sol och tid för mig själv som fattas. Att festa varje helg kanske funkar för vissa men jag är lite för vek för det. En lugn helg då och då när man får tillåta sig själv att ha det lite, ja nästan tråkigt, kan nog vara bra. Att bo så tätt som man gör är också påfrestande trots att det inte är något jag direkt tänker på. Jag är en sådan person som tycker om att vara ensam, jag behöver vara ensam ibland. Här är man aldrig ensam, på både gott och ont.